Australiska forskare från Curtin University har avslöjat historien om ett prov av månjord som Apollo 17-uppdraget förde till jorden för ett halvt sekel sedan.
Forskare från Australien studerade jordprover från månen och daterade den med metoden för uran-bly geokronologi. Det visade sig att provet, som amerikanska astronauter tog från Sea of Clarity (en krater på månens yta) för 50 år sedan, är nästan 4,2 miljarder år gammalt. Hur länge har det varit? Enligt preliminära uppskattningar bildades ämnet cirka 350 miljoner år efter solsystemets födelse. Författarna till studien betonar att en sådan gammal månjord är ett extremt värdefullt prov för studiet av den unga månen och planeternas utveckling.
Forskare från Storbritannien, Kanada, Sverige och Australien deltog i arbetet. Målet för forskarna är att fastställa provets ålder och geografiska ursprung. Men expertgruppen uppnådde mycket mer. Resultaten av projektet bidrog till att klargöra kunskapen om processer på atomnivå i mineraler som har utsatts för extrem påverkan under sin historia. Prover som astronauter tog från månen för 50 år sedan överlevde två kollisioner med ytan under bildandet av kratern.
Också intressant:
- SpaceX kommer att leverera en modul av det ukrainska företaget Firefly Aerospace till månen
- Månuppdrag i riskzonen på grund av solstormar?
"Studien ger också ny insikt i de processer i atomär skala som sker i mineraler som påverkas av extrema påverkan. Analytiskt arbete utfört vid Curtins Geoscience Atom Probe Facility tittade på fördelningen av atomer i provet och fann att det inte hade en utan två träffar. I den andra nedslaget fördes provet till sin sista viloplats, där det samlades in av kosmonauter, säger forskarna. "Det är också en bra demonstration av behovet av fler rymduppdrag för att returnera prover till jorden, med tanke på att den vetenskapliga vinsten är enorm."
Forskargruppen leddes av Dr. Ana Chernock från Open University (UK), och inkluderade University of Portsmouth (UK), Royal Ontario Museum, University of Toronto och University of Sherbrooke (Kanada), samt Naturhistoriska riksmuseet (Sverige).
Läs också: